Publicerad i Släkthistoria 2018
Med Döderhultarn blev den gamla konsten att tälja trägubbar internationellt eftertraktad. Torparsonen Karl Andersson från Hallstahammar i Västmanland var en av de första som for till Amerika för att testa lyckan.
När den egensinnige träsnidaren Axel Petersson från Oskarshamn 1909 gjorde genombrott som Döderhultarn visste ingen att en snöboll satts i rullning. Redan året efter gjorde hans gubbar succé på Parisutställningen och hans rykte spred sig över Europa. 1913 till 1915 etablerades han även med utställningar i USA.
Pojkar och gubbar över hela Sverige insåg att det plötsligt fanns en efterfrågan på deras alster, täljda som anspråkslöst tidsfördriv i stunder av sysslolöshet. En av dem var torparsonen Karl Andersson från Valstalund i utkanten av bruksorten Hallstahammar.
Döderhultarn lanserades av humortidningen Strix’ parhästar Albert Engström och Hasse Zetterström. Men få kunde matcha stjärnans kaliber, framgick det snart. Fast Hasse Z kunde inte släppa tanken på att det fanns fler stora talanger därute. I julnumret 1922 av tidningen Allt för alla, som han då var redaktör för, utlyste han en rikstävling i träsnideri.
Karl Andersson, som samma år vunnit en trägubbstävling i Vestmanlands länds tidning, var en av många som ställde upp.
När Döderhultarn slog igenom var Karl Andersson 15 år och hade snidat gubbar sedan han var sju. Att han kunnat utveckla sin konstnärliga ådra kan tyckas märkligt eftersom han var äldste sonen och alltså bör ha förväntats ta över gården. Men det gjorde han inte.
Fadern Karl Johan Andersson var inte lagd för att syssla med lantbruk och tvingades etsg för steg byta ned sig i gårdar, sedan bli arrendator och till sist torpare, medan hustrun Emma blev ”lantbruksarbetare”, som det står i husförhörslängden, i stället för bondmora. ”Det gick bara utför”, konstaterar en släkting i dag.
Karls talang upptäcktes av Västeråsmålaren Gunnar Pers, som gav pojken konstnärlig skolning. Den unge snidarens alster visades upp i Vestmanlands läns tidning, där målarens bror var chef. ”Sådant tidsfördriv är bättre än kortspel och andra skrala nöjen”, skrev tidningen när han första gången presenterades för läsekretsen.
Karl fortsatte att skära gubbar medan han jobbade i skogen och som byggnadssnickare. När VLT utlyste sin tävling 1922 ställde han upp med gruppen ”Begravning i finnbygden” – och vann!
Men det var på julafton som hans stora chans dök upp: Allt om allas rikstävling i snideri. Ett par hundra snidare från hela landet skickade in figurer och grupper. Juryn konstaterade att mycket var efterapningar av Döderhultarns figurer. Fast tio tävlande prisades för att de hade egen stil. Karl Andersson vann med gruppen ”Andakt” och Nygårds Emil Jansson från Dalarna fick andra pris.
Döderhultarn var vid det här laget världsberömd och marknaden tycktes vara omättlig. En ung man med vass kniv, snärt i handleden och huvudet på skaft hade hela världen för sina fötter. Både Andersson och Jansson emigrerade till Amerika.
Karl tar farväl av sin käresta Ebba Petterson, uppväxt vid Norrkvarn och köksa på Valsta gård, och ger sig av mot det förlovade landet. Han väljer karriären framför kärleken, och det lär trösta Ebba föga att han som avskedsgåva snidar gruppen ”Sotaren och köksan”, där han är sotaren som vänder köksan ryggen. Hennes vita kläder bär svarta handavtryck från sotarens omfamning.
I juni 1923 stiger han i land i New York, där han bosätter sig. Han är ”en Swede, beslutsam att skapa ett namn för den Anderssonska triben”, som han långt senare skriver i ett brev hem. Men det är svårt att få tag på lindträ till gubbarna och han flyttar till Jamestown i delstaten New Yorks utkant. Där uppmärksammas han genast.
Karl börjar nu kalla sig för Carl Hallsthammar (med ett ”a” för lite). En fin hyllning till hemorten – men samtidigt ett uselt artistnamn. Det måste vara komplett omöjligt för en amerikan att uttala eller stava rätt. Ändå håller han fast vid det livet ut.
Även hemma i Sverige blir han omskriven. Tidningarna skriver att han ”väckt fullkomlig sensation”. Han deltar i flera utställningar varje år och vinner nästan alltid pris. 1927 flyttar har till Chicago och tar hem både förstapriset och museets pris på 500 dollar vid Svenska klubbens utställning.
1930 gör Carl Hallsthammar en träfigur av baseballstjärnan Babe Ruth och överlämnar den under halvtidsvilan på en match i Chicago. Westernhjälten Will Rogers är en av många andra kändisar som vill se sig själva i trä.
I en konsttävling i samband med olympiska spelen i Los Angeles 1932 belönas han med ett hedersomnämnande. Efter akademiska konststudier öppnar han 1934 sin egen ateljé, The Hallsthammar Academy, och börjar ge lektioner i träsnideri. Intresset är enormt, kunder och elever står i kö.
1937 gör han succé i New York på den årliga utställningen National Exhibition of American Art, som visar upp gräddan av landets konstnärer. Hans ”Venus in Red Cherry” hyllas som det bästa verk som tilldelats konstpriset Logan Prize i Chicago. Här står han på höjden av sin karriär. Två år senare lämnar han sin hustru, Märta Lundgren från Piteå som han träffat i det nya landet, och femårige son för att gifta sig med Genvieve Grant – den lättklädda modell som han valt ut bland ett hundratal sökande och avbildat som Venus.
Men efter bara fem dagar är skandalen ett faktum. Hon begär skilsmässa för att han är elak och våldsam, medan han anklagar henne för att vara en lycksökerska som bara försökt utnyttja hans berömmelse som biljett till Hollywood. Någon sådan karriär gör hon dock inte.
Några år senare gifter Carl sig för tredje gången, med en brittisk kvinna som han får tre barn med. Även det slutar i skilsmässa och på sin ålders höst gifte han om sig med första hustrun Märta igen.
Carl Hallsthammar påstod att han gått i lära hos Anders Zorn, en uppgift som finns i artiklar och konstlexikon. Men Karl hittade på det själv – han finns inte med i Zorngårdens kompletta förteckning över målarens elever. Den unge träsnidaren ljög helt fräckt i hopp om att namnet skulle öppna dörrar för honom. Och det gjorde det.
Men trots alla hyllningar hade Carl Hallsthammar svårt att försörja sig. Det var dåliga tider – under depressionen gjorde han skulpturer och reliefer för utsmyckning av byggnader i Chicago, en del av president Roosevelts kristidsprogram New Deal.
Efter kriget blev Carl Hallsthammar industriell formgivare, till att börja med åt skivbolaget RCA. Bland annat gjorde han skulpturer av den lilla hunden framför grammofontratten, ”Husbondens röst”, när den fyllde 50 år 1947. Från mitten av 1960-talet arbetade han främst åt leksaksindustrin. Han snidade förlagor till plastsoldater och andra figurer som göts i miniatyrformat i Korea eller Hongkong.
I slutet av årtiondet flyttade Carl Hallsthammar till Los Angeles, där alla hans fyra barn bodde. På hösten 1975 blev han överfallen och nedslagen, men glömde att han var över 80 år och kämpade emot. Han fick ena armen bruten och miste synen på ena ögat och hörseln på ett öra. Carl Hallsthammar hämtade sig aldrig riktigt och i början av 1977 dog han i en hjärtinfarkt.
Märkligt nog hände samma sak Nygårds Emil Jansson, eller Emil Janel som han kallade sig i USA. Han blev nedslagen på öppen gata i San Francisco och återhämtade sig inte utan avled av sviterna 1981.
Emil Janel byggde sakta men säkert upp ett gediget rykte och räknas i dag som en av Amerikas allra vassaste träskulptörer. Hans figurer säljs där för tiotusentals dollar.
Carl Hallsthammars berömmelse blev däremot kort och intensiv, han är i dag bortglömd både i Sverige och USA.
Och hur gick det för den övergivna Ebba? Jo, hon fick jobb som hushållerska i Västerås, gifte sig 1947 med en man vid namn Karl Sjöholm. De fick inga barn och Ebba gick ur tiden 1975, ett par år efter sin man.
”Sotaren och köksan” finns i dag kvar i hennes släkt, som ett minne av den framgångsrike snidaren och den ungdomskärlek han svek.
Mats Karlsson
Pristagare i Allt för allas tävling 1922
1:a pris Karl Andersson i Hallstahammar (75 kr)
2:a pris Nygårds Emil Jansson i Orsa (50 kr)
3:e pris V Sjöholm i Höganäs, Albin Andersson i Mariefred, Frans Larsson i Slussen (Bohuslän), Otto Jan i Fågelöv och A G Jansson i Lörstrand (10 kr) Extra pris: Milton Nilsson i Edsbyn, C A Rolander i Värnamo och signaturen Wick (25 kr)
Svenska träsnidare i Nordamerika
Charles Haag (f 1867, till Amerika 1903)
Oscar Sjögren (f 1883, till Kanada 1923)
Carl Johan Trygg (f 1887, till Kanada 1929)
Även sönerna Carl Olof, Nils och Lars Trygg snidade.
Herman Rosell (f 1893, bosatt i Sverige, stor i USA)
Raivi reportage 