Framtidens lantbruk i dag

Publicerad i Småbrukaren 4/2010

Allt är en enda röra. Så här brukar verkligen inte ett grönsaksland se ut. Potatis, sojabönor, grönkål, sallad och skärbönor huller om buller. Och mitt i alltihop ringblommor, tagetes och det märkliga sädesslaget teff. Inte en rak rad så långt ögat når, detta liknar mer en frodig djungel i miniformat.

Grönsakslandet är inte det enda som är i oordning. På Ekeby utanför Norrtälje är inget som det brukar vara på en gård. Det är som det kommer att bli i framtiden.
Här bor Kristina Belfrage, forskare vid SLU, som bedriver försöksodling utifrån de förutsättningar vi kan räkna med i framtiden, globalt sett: Fler munnar att mätta och nästan inga fossila bränslen att förbruka. Gården är hennes egen, inköpt 1992 och försöksgård sedan i fjol. Men experimenterat har hon gjort sedan hon kom hit, Kristina.
Landet med samodling av en mängd växter, olika från säsong till säsong, kallar hon ”inspirationsträdgårdsodling”. Hon visar på grönkålens blad.
– Titta vad fräsch den är, annars brukar den bli så angripen. Och den där stora röda är trädgårdsmålla, den är mycket näringsrik. Sedan odlar vi soja, den är rikbärande, har många baljor på plantan.
– Vi jobbar mycket med genetisk mångfald. Man sparar de plantor som ger mest, en lokal fröodling. Här ser vi vilka sorter som ger bra, som är goda, som är resistenta. Vi har en grönkål som vi odlat i många år och fått fram en vinterhärdig sort.
Grönkålen såddes i december, vilket fungerade utmärkt. Kristina har också skördat sallad i början av april och morötter i början av juni. Det hade bara fördelar – grödan kom samtidigt med ogräset, vilket gjorde den mer konkurrenskraftig. Den tidiga etableringen är A och O, enligt Kristina.
– Men vi var hjälpta av att det var så mycket snö i vinter. Vi ska testa i år igen.
Kristina och hennes medhjälpare, forskarkollegan Mats Ohlsson, och mer löst knutna assistenter och forskarstuderande, har även testat samodling av havre och ärter, som såddes i december. Här testas gränserna, vad som är möjligt och omöjligt med nya grödor och nya tekniker.

Men enligt reglerna får det bara vara mycket lite genetisk variation för att en sort ska vara godkänd för odling?
– Allt det är bara för att bana väg för mer GMO. Det blir bara mer och mer så.
När klimatet förändras kommer somrarna att bli längre och torrare, medan vintrarna blir mildare och blötare. Till 2050 ska världens livsmedelsproduktion öka med 70 procent, samtidigt som koldioxidutsläppen ska ned 90 procent. Då måste det till nya grödor, förklarar Kristina.
Det där sädesslaget teff, som sticker upp med några strån mitt i landet, kommer ursprungligen från Etiopien. Här är enda platsen där det odlas i Sverige. Det är inte bara mycket tåligt utan även ett av världens näringsrikaste sädesslag. Strået är också ett utmärkt foder.
– Det går inte att öka världens skördar med 70 procent genom ökad insats. Vi måste hitta andra sätt, grödor som ger både mat och foder. Vi kan inte odla enbart foder på åkermark om vi ska föda jordens befolkning.
Förutom teff har Kristina testat bovete och kvävefixerande bönor, vilka båda ger både mat och foder.

Eftersom oljan kommer att ta slut, förr eller senare, kommer inte det framtida lantbruket att kunna byggas på fossila bränslen, gödningsmedel som kräver mycket olja för att producera och foder som transporteras långväga. Framtidens lantbruk blir därför mer eller mindre ekologiskt.
Talet om att ekologisk odling vore förödande i global skala på grund av den lägre avkastningen ger Kristina Belfrage inte mycket för. Tvärtom skulle de globala storföretagens strävan att införa GMO och monokultur på bred front i tredje världen bli förödande.
– Ekologisk odling och nya tekniker skulle ge ett jättelyft i avkastningen! GM-grödor gynnar däremot ingen annan än de som äger dem. GMO är ett steg i rakt motsatt riktning mot den vi måste gå. När makten över utsädet kommer i kommersiella företags händer är det en oerhört farlig utveckling.

Mats Karlsson

Annonser