Hypnagogi – när jaget släpper taget

Publicerad i Modern psykologi 6/2011

Du somnar med ett ryck! Fram träder mönster, ljus och färger som övergår i geometriska former och rörelser. Rummets väggar blir mjuka, böljar sig i vågor och löser upp sig. Eller du ser dig själv ligga i sängen men kan inte röra en fena, gestalter visar sig i rummet och ditt namn ropas.  Du har fallit offer för hypnagoga hallucinationer.

Den som sett ett barn somna har inte kunnat undgå att se rycken, hur händer, armar eller hela kroppen spritter till en eller flera gånger. Efter ett tag sprider sig ron och barnet somnar. Många av oss har själva upplevt rycket, precis innan vi somnar.
Det hypnagoga rycket är det vanligaste tecknet på att kroppen gått in i ett unikt tillstånd mellan vakenhet och sömn, där delar av hjärnan somnat medan andra jobbar för högtryck. I glappet skapas intryck som kan vara såväl otäcka som behagliga, men som saknar de sammanhang och förlopp som drömmar brukar ha.
Rycket är en signal om att vi är på väg in i ett förändrat medvetandetillstånd. Ett tillstånd som inte är vakenhet och inte sömn – en ”twilight zone”. Under fasen, som kan vara några minuter och kanske upp till en halvtimme, förbereds kroppen på sömnen. Våra muskler slappnar av – en del kan uppleva en obehaglig paralysering som åtföljs av skrämmande bilder – hjärnans aktivitet avtar, pulsen sjunker, blodtrycket sjunker. Men sjunker det för snabbt träder kroppens varningssystem in och du väcks abrupt. Rycket! Sedan somnar du oftast om omedelbart.

– Hypnagoga tillstånd innebär att vi tappar kontakten med verkligheten, ofta gradvis. Det dyker upp bilder som projiceras visuellt, eller i form av hörselhallucinationer. De kan framträda tillsammans med den vanliga varseblivningen, som två teve-kanaler samtidigt, säger professor Adrian Parker vid psykologiska institutionen på Göteborgs universitet.
– Fysiologiskt är det hypnagoga tillståndet en avstängningsmekanism. Hudtemperaturen sjunker, hjärnaktiviteten trappas ned, du får långsamma ögonrörelser till skillnad från den drömtunga REM-sömnens snabba. Mätningar av hjärnaktiviteten visar på alfavgåor med låg frekvens, till skillnad från vakenhetens betavågor och djupsömnens thetavågor med de allra lägsta frekvenserna, säger Adrian Parker.
Han är den främste forskaren i Sverige på förändrade medvetandetillstånd och en av de främsta i Europa. Adrian Parker har också vidareutvecklat Ganzfeld-metoden, ett sätt att skärma av sinnesuttryck från omvärlden så att hjärnan börjar producera egna bilder. Med hjälp av den kan han och hans kollegor undersöka parapsykologiska fenomen i laboratorieförhållanden.
Exempelvis rapporteras synska upplevelser oftast under förändrade medvetandetillstånd som hypnos, dröm eller hypnagogiskt tillstånd. Personer med sådana upplevelser har valts ut och testats i labbmiljö med Ganzfeld.metoden. Men forskningen är fortfarande i sin linda och sambandet hypnagogi-synskhet är inte bevisat. Att ha hypngogiska upplevelser innebär inte att vi är synska, poängterar Adrian Parker.

Forskningen kring hypnagogi är inte omfattande och det är först i fjol som man kunnat förklara hur upplevelserna uppstår. Det är just hjärnans elektriska aktivitet som avslöjat fenomenets uppkomst.
Franska forskare konstaterade att hjärnans olika delar inte somnar samtidigt, vilket är något man inte tänkt på att mäta tidigare. Det visade sig att thalamus, en del av den inre och primitivare ”reptilhjärnan”, somnar en kvart-tjugo minuter före den yttre hjärnbarken.
Thalamus funktion är att sortera alla de sinnesintryck vi ständigt bombarderas med, så att vi inte blir överbelastade av information. När den kontrollen släpper försvinner alltså en del begränsningar i hjärnbarkens hantering av intryck. Just kopplingen till hypnagoga upplevelser berör dock forskarna mycket flyktigt.
Ännu färskare rön visar att näradöden-upplevelser och känslan av att man lämnar sin kropp har liknande biologiska förklaring som sömnparalys, en tillfällig förlamning som inte är ovanligt i hypnagoga eller hypnopompa tillstånd.
Upplevelsen att ha blivit bortförd av utomjordingar, fastspänd och omgiven av underliga figurer, kan också förklaras av hypnopompa hallucinationer under sömnparalys.
Hypnopompa upplevelser inträffar just när man vaknar, att en dröm fortsätter i vaket tillstånd eller att man tycker sig se gestalter, vilket är mycket vanligt.
Insomnings- och uppvakningsfenomenen brukar sammanfattas som hypnagoga.

Även om dessa medicinska rön är pinfärska har den psykologiska förklaringen till hypnagoga hallucinationer länge varit känd. I standardverket på området, Hypnagogia från 1987, förklarar författaren Andreas Mavromatis att det handlar om att ”jagets begränsningar släpper”. Tankar och infall censureras inte längre av överjaget, allt blir möjligt.
I dessa tillstånd tolkas metaforer och liknelser bokstavligt, nya ord skapas, föremåls funktion och form smälter samman, saker förvrids eller transformeras till andra skepnader.
Eftersom de hypnagoga tillstånden är ytterst kreativa har de utnyttjats av bland annat forskare, uppfinnare, konstnärer, författare och poeter. Till exempel har den norsk-amerikanska författaren Siri Hustvedt inspirerats av sina hypnagoga upplevelser sedan brandomen (se artikel intill).
Redan de gamla grekerna, åtminstone Aristoteles, noterade fenomenet, liksom en del kyrkliga filosofer. Medan forskare har förklarat religiösa uppenbarelser med hypnagoga upplevelser finns teologer som tvärtom anser att hypnagogi är något psykologer hittat på för att bortförklara Guds budskap.
Förutom näradöden-upplevelser har hypnagoga tillstånd föreslagits förklara bland annat tankeöverföring och känslan av att ha förts bort av utomjordingar. En mystiker som 1700-talstänkaren Emanuel Swedenborg vittnar om hypnagoga hallucinationer och han har även beskrivit hur man kan framkalla dem. Huruvida det verkligen går är en trätofråga, men en förutsättning för upplevelserna tycks vara avslappning. Den som är stressad går sannolikt miste om dem.
Där, i avslappningen som föder nya tankar, finns en parallell till den kreativa processen, noterar Mavromatis och ägnar ett av sin boks viktigaste kapitel åt just den kopplingen.
Konstnären Salvador Dalí använde sig systematiskt av hypnagoga bilder när han skapade sina surrealistiska verk. Genom att hålla en sked i sin hand när han somnade i en stol väcktes han när skeden föll ned och han kunde minnas de bilder han sett. Uppfinnaren Thomas Edison använde en liknande metod och sade sig ha fått de flesta av sina idéer på det sättet.
Ett annat mycket känt exempel är kemisten August Kekulé, som 1865 lade fram (den riktiga) teorin att bensenmolekylen var ringformad. Tanken väcktes sedan han vid insomningen sett en orm bita sig själv i svansen.
”Jag har länge haft idéer men inte vetat hur jag ska komma åt dem”, som mattegeniet Friedrich Gauss uttryckt det.
– Har man behov av att lösa ett problem kan det finnas andra mentala processer som inte följer de logiska lagarna. På det stora hela har alla upptäckter inom vetenskap och konstnärskap sin grund i förändrade medvetandetillstånd. Grunden kan vara hårt arbete men lösningen sker ofta i ett förändrat tillstånd. Det finns forskning som visar att man kan lösa ett problem både intellektuellt och känslomässigt i en dröm, säger Adrian Parker.
– Vi tror att vi är mycket rationella varelser som har koll på allting i det vakna livet medan sömnen är ett störande moment. Men både det kognitiva och det emotionella undermedvetna påverkar mycket.
Mavromatis drar en lång rad paralleller mellan de hypnagoga tillstånden och kreativa processer. I båda finns närvaro, icke-rationalitet, originalitet, öppenhet och självförverkligande. För att knäcka nöten är det till och med nödvändigt att lämna all logik därhän!
Kreativa människor har ofta utvecklat en god förmåga att visualisera begrepp inom de områden de verkar, skriver Mavromatis. Det är en paradox att ytterst intellektuella personer som sysslar med abstrakta saker ofta använder sig av ”primitiva” bilder för att lösa problem, konstaterar han och tar Kekulés orm som exempel. De upplever begrepp med flera sinnen, känner hur ljuset böjs när det passerar en vätska eller hur gasmolekyler kolliderar med varann.
I hypnagogt tillstånd är man ”allvetande och förstående, man vet saker utan att tänka, allt är enkelt och möjligt”, skriver Mavromatis. De hypnagoga bilderna kan rent av vara en inblick i Platons idévärld – en oåtkomlig värld vi bara kan ana, där alla idéer finns i fulländad form – frestas man att tänka när Mavormatis utvecklar resonemanget.

Varför är då dessa upplevelser inte mer kända? Mycken möda har lagts ned på att forska kring sömnen, dess funktion och betydelse, men förhållandevis lite åt dess gränser. Och är det kanske så att bara ett fåtal av oss upplever detta?
Nej, alla gör det någon gång enligt Adrian Parker, men många blandar ihop hypnagoga fenomen med drömmar, trots att de inträffar under helt andra betingelser och drömmar ofta har ett mer sammanhängande förlopp. Eftersom begreppet är ganska okänt kan få sätta ord på sina upplevelser.
I andra änden av spektrumet finns de som mycket ofta får hypnagoga hallucinationer, som faller offer för sömnparalys med skrämmande bilder. De diskuterar gärna detta på internetforum, som därför kan ge en skev bild av hypnagogi. Den som känner panikångest varje natt har större behov av att resonera med andra än den som ser trevliga färgglada bilder när de somnar.
Även om man är halvt vaken under upplevelserna är det få förunnat att kunna påverka dem, till exempel stoppa hemska bilder. Men det finns undantag, som Fredrik i artikeln intill.
Adrian Parker har tränat upp sin förmåga att hålla ett vanligt samtal samtidigt som han ser de hypnagogiska bilderna, men hans undersökningar på studenter visar att högst en på tio kan ta kontroll.
– Vinsten med en sådan ansträngning är att vi kan utveckla insikten i vad dessa symboler i bilderna står för, just när de uppträder. Men jag tror att det finns fysiologiska gränser man inte kan överträda. Det är en deaktiveringsprocess som behövs för att vi ska ha en viloperiod.

Mats Karlsson

Siri Hustvedt:
Hypnagoga upplevelser viktiga för skapandet

Subliminala tillstånd och omedvetet material har helt avgörande betydelse när mina böcker kommer till, säger den norsk-amerikanska författaren Siri Hustvedt som haft hypnagoga upplevelser hela sitt liv.

Siri Hustvedt har länge intresserat sig för sömnen och drömmar, för vad som händer i vårt medvetande i gränslandet mellan vakenhet och sömn. I den bok hon just nu skriver berättar huvudpersonen om sina hypnagoga upplevelser i en dagbok. Stoffet har hon hämtat ur sitt eget liv.
– Jag kan inte minnas en natt i mitt liv när jag inte upplevt hypnagoga fenomen innan jag somnat, även om när jag var yngre saknade namn på de bilder jag såg.
– Jag har sett människor, djur, monster, hus, landskap och abstrakta geometriska figurer. Bilderna slutar aldrig att röra sig, utan övergår kontinuerligt i varandra. Deras färger varierar från murriga svarta, vita och grå toner till de mest distinkta och ljusstarka neonfärger – gula, röda, blåa och alla tänkbara kombinationer av dem.
Ibland hör hon också ljud: manliga eller kvinnliga röster som utropar vissa ord eller säger längre meningar. Vad som sägs minns hon aldrig. Något samband med bilderna finns inte heller – ”det är som en egen kanal”.
Ibland blir det som en bildserie, en föreställning, men utan någon röd tråd. Figurer som dyker upp kan vara allt från vänliga och underhållande till rent skrämmande. Dessa tillstånd har Siri Hustvedt utforskat och hon anser att det finns en koppling till kreativitet, även om hon inte kan bevisa det.
– Förhållandet mellan hypnagoga tillstånd och kreativitet är extremt intressant. Dessa drömmar i halvsovande tillstånd äger rum i ett land mellan vakenhet och sömn, när kroppen är avslappnad, och avslappning är en förutsättning för kreativitet, säger hon och hänvisar till hypnagogiforskaren Andreas Mavromatis (se lång artikel) beskrivning av hur jaget släpper taget.
– Det innebär en öppenhet för omedvetet material som också krävs när man skriver en roman eller skapar konst över huvud taget.
Hypnagoga upplevelser har hon berört i framför allt boken Den skakande kvinnan och de oöversatta essäerna A Plea For Eros och Mysteries of the Rectangle. Även om upplevelserna kan vara oerhört märkliga tror hon inte att de är väsensskilda från det vi upplever som vakna eller i sömnen. Medvetandet sträcker sig i en kontinuerlig skala från vakenhet till drömmar via klardrömmar och hypnagoga fenomen, anser hon.
– Om de här bilderna plötsligt skulle försvinna ur mitt liv skulle jag känna förlusten mycket djupt. Även om jag inte är säker på vilken roll de spelar i tillkomsten av de böcker jag skriver är jag övertygad om att en närhet till subliminala tillstånd och omedvetet material är av helt avgörande betydelse.

Mats Karlsson

Marie: Jag letade efter långpannan i sängen
– Ibland vaknar jag och börjar leta efter saker i sängen. Jag är helt säker på att det jag söker finns där. Jag ropar runt, tittar under täcket och lyfter på kuddarna för att hitta det, berättar Marie Carlander, 27 år, i Göteborg.
– Jag kan bli ganska stressad, leta väldigt intensivt. Senast det hände tvingade jag min sambo att sätta sig upp i sängen så att jag skulle kunna leta under hans kudde. Jag tycker själv det var ganska komiskt, skrattar Marie.
Vad var det du sökte?
– Det är helt orimliga saker. Den gången var det ett sadelskydd. Jag visste att det fanns där. Första gången det hände sov jag över hos en kompis, vaknade mitt i natten och var helt övertygad om att långpannan låg där.
Händelserna är exempel på hypnopompa upplevelser, som inträffar just när man vaknar. Marie har också en annan typ av sådana; hon vaknar och lägenheten är full av människor.
– Jag kan inte se dem men vet att de finns där, i ett annat rum. Det är alltid flera, ett gäng personer på besök. Jag tänker ”Men oj! Jag har gäster och jag har nästan inga kläder på mig,” Jag går upp, börjar klä på mig och DÅ inser jag att det inte är på riktigt.

Fredrik: Sömnparalys en fribiljett till klardrömmar
I nära 15 år har Fredrik Pettersson i Stockholm råkat ut för sömnparalys med skrämmande känslor av att det finns någon okänd i rummet. Det är ganska vanligt och ingår i de typer av upplevelser som kallas hypnopompa.
– Det började 1998, då jag vaknade mitt i natten, helt som förstenad. Jag såg mig omkring och det var som höst i lägenheten, det låg löv överallt. Vid sängen stod en person böjd över mig. Det var helt fruktansvärt, säger Fredrik, som är 34 år i dag.
Sedan dess har han upplevt liknande saker många gånger. Ibland pågår de bara några sekunder, ibland betydligt längre tid. Nästan alltid är de lika skrämmande. Han ser sällan ansikten, bara gestalter, hör fotsteg, hur någon närmar sig sängen. Han känner dödsångest.
Sedan Fredrik förstått vad det rör sig om har han försökt hitta vägar att ta sig ur paniken. Han såg vid ett tillfälle ett fönster, kunde flyga ut genom det och hamnade i en klardröm. Det är ett annat tillstånd, där man vet att man drömmer och delvis kan styra förloppet.
– Förut trodde jag att man levde i en verklighet där jag är antingen vaken eller sovande. Nu vet jag att det finns hur mycket möjligheter som helst däremellan.

Emilia: Rösterna spelades upp baklänges
Emilia Sahlin, 21 år, i Malmö har fått ett stort intresse för psykologi, medvetandet och hjärnans funktion tack vare de upplevelser hon haft sedan hon var 13 år.
– Alla sinnesintryck förvrids, syn, hörsel, luktsinne. Jag känner ett starkt tryck över bröstet och hör ett starkt brus. En gång hörde jag fotsteg och röster av en kvinna och ett barn utanför mitt fönster. Jag försökte ta mig ur tillståndet och då kom suset igen, och sedan spelades ljuden upp baklänges som om man spolade på en bandspelare. Hela tiden var jag vaken.
Emilia har också sett en kvinna sitta på hennes bröst, men eftersom alla sinnestryck är förvridna fungerar inte avståndsbedömningen. Suset när upplevelserna börjar beror inte på att hon sugs in i något, utan tvärtom att ”rummet sugs in i henne”.
– En gång låg jag och tittade i taket och började flyta upp. Perspektivet vändes, som en kamera byter vinkel, och jag såg mig själv ligga i sängen. Samtidigt som jag låg där och tittade på mig själv uppe i taket där jag svävade och tittade ned på mig själv.