Bananboom!

Publicerad i Företagshistoria 2014

Bananen är en läckerhet som i dag tas för given, men den är ett relativt sent tillskott i fruktdisken. Det var först för lite drygt hundra år sedan som den kom hit, tack vare ”Banankungen” Carl Matthiessen.

Bananer bekantar vi numera oss med i mycket tidig ålder, det kan rent av vara den första fasta föda vi äter. Men fram till 1800-talet var det nästan bara sjömän som fick chansen att smaka dem i exotiska hamnar. Skälet var att frukten inte klarade långa transporter. De flesta kunde därför bara läsa om dem i reseskildringar eller släktbrev från Amerika, dit bananen kommit på 1870-talet.

Men det skulle komma att ändras 1909, då den första sändningen bananer når Göteborgs hamn. Den 9 mars lossar sjåarna ett parti svarta och mosade bananer på stockar som klämts illa under transporten över först Atlanten och sedan från Hull till Göteborg.

Bara en bråkdel av de 200 stockarna har bananer som över huvud taget går att äta. Den historiska händelsen passerar helt utan notis i pressen.

Bakom försökte ligger norrmannen Carl Matthiessen, som under de följande åren gör ihärdiga försök att importera bananer, men det går knackigt. Då och då kommer partier in, ryktet sprids och en efterfrågan byggs upp. Men bananen är långt ifrån på var mans läpp.

I Uggleutgåvan av Nordisk familjebok (1913) har banan ännu inte fått något eget uppslagsord. Man hänvisas till det latinska uppslagsordet musa, ”ett i morfologiskt hänseende högst egendomligt släkte af högresta växter” med frukter, vilka ”äro ett slags bär, till formen liknande en trubbigt trekantig, mindre gurka.”

När första världskriget bryter ut stryps all import. Nu visar det sig att bananen är efterlängtad – man saknar kon först när båset är tomt – och när den första sändningen efter kriget når Stockholm blir det stor uppståndelse.

Bland DN:s radannonser för Prima Islandssill, Messina Apelsiner och Amerikanskt isterflott den 30 mars 1920 hittar man en tvåspaltare som förkunnar: ”VÄSTINDISKA BANANER nu inkomna. Begär grossistoffert från The Banana Company”

Företaget är Carl Matthiessens Banan-Kompaniet, som det byter namn till några år senare. Han berättar senare i en historik för sina anställda om den kalabalik som annonsen utlöser:

”Den första banansändningen efter kriget blev en fullkomlig sensation, inte minst för oss själva var det glädjande att se hur efterlängtade bananerna var. Från första dagen blev telefonerna belägrade av köpare, men bananerna var gröna och det dröjde några dagar innan vi kunde börja sälja. Den dag, då vi äntligen kunde börja, belägrades kontoret av massor av köpare, och det bildades en lång kö från kontoret och en lång bit ut på gatan.”

Bananen har kommit för att stanna.

Carl Matthiessen är norrman. Hans far Christian Matthiessen levererade lådbräder till det stora engelska bananbolaget Elders & Fyffes och slog sig vid unionsupplösningen på att själv börja importera. Norge blev därmed andra land i Europa att importera bananer.

Enda sonen skickade Matthiessen ut i Europa för att lära sig ”veta hut, litet affärsvett samt språk”, berättar Carl själv. 1909 kommer han till Sverige och bildar sitt bananbolag. Efter första världskriget växer marknaden kraftigt och riksdagen slopar banantullarna. Bolaget får flera konkurrenter och det blir en hård kamp om marknaden.

Tillgången på bananer ökar och de frakter varannan vecka som engelsmännen kör till Norden räcker inte längre. Banan-Kompaniet hyr in fartyg för att ordna egna frakter från hamnarna i Europa, framför allt Hull och Amsterdam. Det är nu redaren Sven Salén kommer in i bilden – och i bananbolaget. Bananerna kommer med tiden att göra Salénrederierna stora.

Till att börja med chartras två fartyg, ett som fraktar till Göteborg och Oslo och ett som skeppar till Malmö och Stockholm. Under mellankrigstiden växer flottan till två respektive tre fartyg per linje.

Under 1920-talet sker den stora bananboomen – försäljningen mer än 20-faldigas under årtiondet, från 465 ton till 10.418 ton. Ett skäl till framgången är att bolaget tidigt satsar på reklam i pressen och kampanjer i landsorten med tävlingar och jippon.

Det är nu Carl Matthiessen blir Banankungen.

”Början av 20-talet kännetecknades av en kolossal aktivitet inom bolaget. Det var som all energi som sparats och laddats upp under de bananlösa åren, ville komma till användning på en gång och varenda en av de medarbetare, som knöts till bolaget greps av min banantro”, skriver Matthiessen.

Som det anstår en kung i huvudstadens närings- och nöjesliv under ”det glada 20-talet” gifter han sig 1925 med revystjärnan Lillie Ericsson, primadonna hos Ernst Rolf. Hon har haft en romans med Folke Bernadotte och med honom fått dottern Jeanne, vars börd var en väl bevarad hemlighet ända till 2008.

Det expansiva kompaniet behöver nya lokaler och lager för att hantera de stadigt ökande mängder bananer och sydfrukter som importeras. Nya lager byggs i Göteborg och Malmö. I Stockholm 1927 byggs nya toppmoderna huvudkontoret ”Banantemplet” i Frihamnen med egen kaj, lastkranar och kylrum för upp till 20.000 stockar.

Expansionen mattas av under depressionen och exporttullarna på bananer återinförs 1932. Nu börjar Banan-Kompaniet samarbeta med andra bolag och söker nya leverantörer. Bananerna från Jamaica, som köpts via Elders & Fyffes, kompletteras med colombianska och somaliska bananer. Men det somaliska äventyret blir kort och Saléns fraktfartyg R H Sanders förliser och överges på hemvägen.

Kompaniet tacklar också krisen genom att börja importera konserver som tomatpuré, sparris och ärter från den ungerska koncernen Manfred Weiss Det är en kontakt som kommer att bli viktig under andra världskriget, som också slår hårt mot världshandeln.

Banan-Kompaniet tas över av Salénrederierna, som är knutet till Wallenbergsfären och äger en rad importbolag. Kontoret i Frihamnen blir något av en sambandscentral för ungerska judar, som får hjälp av den hängivne antinazisten Matthiessen och redare Salén. En av dem som verkar här är Kalman Lauer, som importerar livsmedel från Ungern till Sverige. Han blir en av Raoul Wallenbergs kontakter under evakueringen av judar från Budapest.

Även när Folke Bernadotte evakuerar skandinaviska judar från tyska koncentrationsläger med Vita bussarna finns Banan-Kompaniet med. Salénrederiernas”Lillie Matthiessen” – döpt efter Bernadottes ungdomsromans – är ett av de fartyg som fraktar bussarna till Sverige.

Efter kriget blir Sverige ett av de första länderna i Europa som importerar bananer. Salénrederierna börjar köra inchartrade fartyg på Västindien och Sydamerika. Därmed kommer för första gången direktimporterade bananer till Sverige utan mellanhänder. Bananer köps även från Kanarieöarna, Brasilien och franska Västafrika.

Banan-Kompaniet byter ägare ett antal gånger och ägs i dag av amerikanska Dole.

Banankungen själv gick ur tiden 1951. Han efterlämnade ett imperium som lagt grunden för att Sverige i dag är ett av de länder i världen där man äter mest bananer. Frånsett länder som själv producerar bananer ligger vi i världstopp.

Mats Karlsson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s